Disclaimer: Nej, de är inte mina för fem ören egentligen. Men jag har lånat dem för att du ska kunna njuta av detta mästerverk som jag skapat. Just det…
Subtext: Well, you know me…*ler* Liten varning för såna som är lite känsla för sexuella scener, och då speciellt mellan två kvinnor.
Och som vanligt är jag väldigt tacksam för kommentarer och fead-back till min mailadress xena_subtexter@hotmail.com .
När det knakar lite i fogarna...
av Linda Bengtsson
"Kom igen Xena! Jag vet att du vill."
"Nej har jag sagt. Jag är trött och dessutom så vill jag INTE!
Den mindre kvinnan plutade med underläppen och satte händerna till sidorna. Hon såg upp på den långa krigarprinsessan genom sin blonda lugg. Gabrielle visste att Xena aldrig kunde motstå den blicken. Brunetten såg ner på henne med bestämd min, hennes armar var korsade över bröstet. Sakta skakade hon på huvudet och böjde sig ner så att hennes ansikte inte var mer än ett par centimeter från blondinens ansikte.
"Gabrielle, nu säger jag det för sista gången så lyssna noga! Jag VILL INTE och jag TÄNKER absolut INTE göra det!"
"Du är så tråkig när du blir på ett sådant här humör", muttrade den mindre kvinnan och vände på klacken. Sedan marscherade hon bort till deras nytända lägereld och satte sig ner. Hon lyfte upp pinnen som låg bredvid elden och började demonstrativt putta runt de glödande och brinnande pinnarna så att det flög gnistor hit och dit.
Xena himlade med ögonen och vände även hon på klacken för att se till Argo innan det var dags att gå och lägga sig. Solen hade gått ner för länge sedan och mörkret låg tungt runt dem. Träden verkade hänga över dem och skymde månens ljus så ett vanligt otränat öga inte kunde se om det var moln eller stjärnklart. Men för krigarprinsessan var det ingen match att se mellan de ställen där träden glesnade lite. Hon hade sett månens sken och stjärnornas tindrande på den nattsvarta himlen. Egentligen skulle de har gått och lagt sig för länge sedan. Men först hade de stött på två stycken män som verkade finna det lustigt att störa två unga kvinnor när dagen började gå mot kväll. Självklart hade Xena klarat av dem snabbt och enkelt, men lite hjälp från Gabrielle förstås. Xena visste inte vilka männen var eller vad deras anledning att störa dem var, men hon brydde sig inte. De irriterade henne och hennes färdkamrat så det var lika bra att få dem att försvinna. Sen så hade Gabrielle börjat tjata om det här och hade inte slutat för Xena hade gett henne "den där" blicken. Det här skulle bli en natt av väldigt lite sömn och kanske även mer tjat. Och Xena som hade varit på lite dåligt humör redan då hon vaknade i morse.
Nu gick krigarprinsessan fram till sitt sto och började sakta stryka henne frånvarande över mulen. Hästen puffade på henne och försökte få mer av sin ägares uppmärksamhet. Men Xena tittade hela tiden diskret bort mot lägerplatsen och den unga barden som satt och muttrade för sig själv.
"Jaså hon vill inte. Nej, då får hon väl slippa då." Gabrielle petade i elden så att gnistorna yrde runt henne. Hennes blonda hår lyste som guld i skenet av flammorna. "Då kan hon ju även glömma att värma sig mot mig inatt. Jag ska sova på andra sidan elden, ja det ska jag. Vill hon inte så vill hon inte, eller hur?" Den blonda barden muttrade sedan något som inte hade någon egentlig betydelse mer än för den som säger det. Hon låtsades stirra in i elden, men hela tiden kastade hennes gröna ögon blicken mot den vackra krigaren som stod inne bland träden och borstade av sin häst.
"Ja ja, gulla med hästen kan du. Om jag bara…" Gabrielle var nu tvungen att stanna upp ett tag för att tänka efter vad hon skulle säga. Om jag bara vadå? Jag skulle inte kunna göra något mot Xena hur mycket jag än ville. Om det inte skulle handla om att prata ihjäl henne. Det har hon sagt att jag kan göra både en och två gånger om jag skulle sätta den sidan till. Aha, där har jag det. Jag ska sluta prata med henne så får jag se hur hon reagerar. Jag säger bara något när jag absolut måste. Barden nickade för sig själv och log finurligt. Nu tänkte hon inte ens lägga sig på andra sidan lägerelden. Bara genom att inte prata med krigaren så skulle hon kunna fånga hennes uppmärksamhet. Att hon inte hade tänkt på det här förut. Det var ju en helt genialisk idé! Gabrielle kastade in pinne i elden och nickade återigen för sig själv. Sedan drog hon upp benen mot kroppen och började sakta knyta upp sina stövlar. Den långa krigaren kom nu tillbaka efter att ha nattat sin häst. Hon slängde ett öga på sin unga följeslagerska och skakade sedan lite lätt på huvudet. Gabrielle var sur, det kunde hon se. Frågan var om hon var riktigt sur eller om hon bara låtsades lite halvt nu för att Xena skulle ge upp. Brunetten ryckte på axlarna och började sedan även hon dra av sig sina stövlar. Hon stannade sedan upp en liten stund, natten var rätt varm. Skulle hon sova i sin läderrustning eller räckte det med underkläderna?
Medan hon stod där och funderade hade Gabrielle dragit av sig stövlarna och lagt sig på sin fäll bredvid elden. Blondinen hade lagt sig nu på sidan med ansiktet vänt mot elden som sprakade tyst i natten. Hennes ögon var slutna och hennes andetag var relativt tunga. Xena log lite och la sig sedan bredvid henne fast på sin egen fäll. Hon sover inte, tänkte brunetten och flyttade sig lite närmare för att få Gabrielle att märka att hon ville att hon skulle flytta närmare. Så där nära och varmt som de i stort sett alltid sov. Den blonda barden rörde lite på sig, men flyttade inte bakåt för att lägga sig tätt intill Xena.
Japp, hon är sur på mig, tänkte krigarprinsessan och suckade tyst för sig själv.
"God natt Gabrielle", viskade Xena och la sig sedan på rygg.
Inget svar hördes från den andra kvinnan. Kanske hon har somnat trots allt, tänkte Xena medan hon stirrade upp mot trädens kronor. Löven vajade lite lätt i den stilla vinden. Kanske det skulle blåsa till sig lite under natten. Kanske det inte skulle vara så varmt som krigarprinsessan först hade trott. Hon ryckte lite lätt på axlarna och beslöt sig sedan för att sova. Kylan var ingen fara, de hade elden fortfarande och den skulle troligtvis brinna igenom i stort sett hela natten. Och det här med Gabrielle fick hon lösa till morgon.
En liten stund senare tog sömnen dem båda och lägerplatsen fylldes av tunga andetag och sprakande av elden.
*******************************************************************
Natten hade flutit på ganska tyst och lugn. Xena hade vaknat en gång under natten för att få liv i elden igen. Kylan hade dragit in runt dem och överraskat dem. Men Gabrielle hade som vanligt sovit på. Det var inte mycket som kunde väcka den unga kvinnan då hon väl hade somnat.
Xena hade nu varit vaken i över en timme och hade redan hunnit fånga två fiskar i ån som låg en bit från den plats där de hade slagit läger. Hon hade tänkt göra den unga barden glad genom att överraska henne med riktig mat till frukost. Vägen till Gabrielles hjärta och bra humör gick genom hennes mage. Nu la hon fiskarna i stekpannan som Gabrielle kvällen innan hade plockat fram för att laga kvällsmat till dem. Brunetten satte sig ner bredvid blondinens fäll och började lägga in små pinnar och stickor i elden för att hålla den sprakande och vid liv tills barden vaknade. Tyvärr så kunde inte Xena laga till fisken så att den blev speciellt god så det fick hon överlåta till sin färdkamrat.
Som om hon kände på sig att hennes partner tänkte på henne vaknade Gabrielle med ett ryck. Hon såg sig omkring lite först och verkade sedan lugna ner sig lite. Sakta började hon sätta sig upp. Hon gnuggade sig i ögonen och fortsatte sedan med sin vanliga rutin att sträcka och tänja på sig. Kotor poppade och hennes rygg värkte. Hennes rygg brukade beklaga sig ganska ofta nuförtiden över att hon sov på bar mark. Det värkte i den hela dagarna och Gabrielle visste att hon skulle sovit bättre om hon inte haft ont i ryggen. Hon suckade lite och gäspade lite. Sekunden innan hon tänkte vända sig mot Xena och säga god morgon vet hon sig i tungan. Hon fick inte glömma vad hon bestämde igår. Hon tänkte inte ge sig förrän Xena gav sig.
"God morgon", sa Xena glatt och log mot barden.
Gabrielle vände sig mot henne och nickade lite innan hon reste på sig. "Ska bort och tvätta mig."
Brunetten nickade sakta och såg sedan efter Gabrielle när hon gick iväg mellan träden. Vad hade hänt igår egentligen? Vanligtvis när de blivit lite sura på varandra så brukade de vara vänner igen efter en natts sömn. Konstigt. Xena ryckte lite på axlarna, hon fick prata med Gabrielle om det när hon kom tillbaka. Hon tog upp en av fiskarna och började sedan det slemmiga arbetet med att rensa dem och göra dem fria från sitt skinn.
Lite längre bort satt den blonda barden vid ån och skvätte kallt vatten i sitt ansikte. En rysning gick genom hela kroppen då det rörde hennes kinder och bara överkropp. Kylan måste ha kommit under natten, tänkte hon och kände hur håren på hennes kropp reste på sig. Vattnet kan inte ha varit mer än fem, sex grader varmt och det hög i hennes bröst då hon började, med hjälp av en trasa, tvätta sina armar och bröst. Medan hon tvättade sig tänkte hon på den långa krigaren som satt vid den varma lägerelden. Tänk om jag kunde ha Xenas varma kropp mot min nu, tänkte hon och suckade lite. Men hon hade lovat sig själv att inte ge sig. Hon fick inte vara svag och ge upp så fort det blev lite jobbigt. Det tärde på henne att inte få berätta om sin dröm som hon haft under natten för sin färdkamrat. Den hade varit så lustig, det var som om Ares själv hade tagit sig in i hennes tankar och drömmar och skickat sina blixtar inne i henne. Men det hade också varit som om Afrodite strött lite av sitt kärleksglitter över alltihopa. Men varför hade hon haft den konstiga drömmen? Drömmen hade börjat hastigt med att…
…Xena väckt henne mitt i natten.
"Gabrielle", viskade hon försiktigt. Andedräkten kittlade Gabrielles öra och det rös och pirrade till i hennes kropp.
Genast vaknade hon, slog upp sina ögon och fann då att hennes ögon såg rakt in i Xenas vackra blåa. De strålade av kärlek och begär. Elden bredvid dem hade för länge sedan slocknat, men ändå lös de blå ögonen som om solen själv strålade i dem.
"Vad är det?" mumlade Gabrielle trött och lite oroat.
Xena satt precis bredvid henne. Nej, inte satt. Hon låg halvt på henne stödd av sina armar, en på var sida om den unga barden. Den blonda kvinnan kände sitt hjärta bulta febrilt och hennes hud började hetta. Gabrielle kände blodet som nästan började koka inom henne, hennes vanliga hudfärg byttes mot röd..
"Inget speciellt", viskade krigarprinsessan hest. "Jag vill bara göra det här…" Brunetten lutade sig fram och minskade avståndet mellan deras ansikten. Försiktigt tryckte hon sina varma, mjuka läppar mot barden..
Gabrielle tog emot den lätta kyssen och hade sedan särat på sina läppar för att släppa in Xenas varma tunga.
Krigarprinsessan la sig då helt på henne och pressade sin kropp mot hennes. Läpparna och tungorna smekte och lekte med varandra. Den blonda barden lyfte sina händer och la dem på Xenas rumpa. Försiktig började hon massera dem. Då deras kyss djupnade något grep hon tag hårt och tryckte krigarprinsessan mot sig så hårt hon kunde. De rörde sig mot varandra, unisont, precis som de alltid gjorde. Svaga små stön hade lämnat deras läppar då deras kyss blev allt intensivare. Så slutade deras tungor plötsligt dansa med varandra och brunetten började då pressa sin läppar hårdare och hårdare mot den mindre kvinnans i något som inte alls liknande en kyss utan mer ett försök att tvinga sig på barden. Gabrielle fick svårt att andas och kände hur det började snurra i huvudet av för mycket koldioxid och för lite syre. Hon flyttade sina händer upp från den övre kvinnans rumpa och tog istället tag i henne axlar. Med all sin kraft försökte Gabrielle putta bort Xena och samtidigt vända bort sitt huvud. Men krigarprinsessan vägrade ge sig, hon tryckte sig ännu närmare den yngre kvinnan.
"Mrrfghh." Gabrielle försökte förtvivlat säga åt henne att sluta.
Som genom ett trollslag flyttade krigarprinsessan sig helt plötsligt ifrån henne och gav henne utrymme och möjlighet att andas.
"Jag älskar dig", viskade Xena och la sig ner bredvid henne. Hennes kropp var nära, hennes bröst pressades mot Gabrielles arm.
Barden vände sitt ansikte mot Xena och såg på henne med en mycket allvarlig blick.
"Varför gjorde du så? Du höll ju på att kväva mig!"
"Jag har inte gjort något", svarade brunetten och hennes röst talade om förvirring. "Jag har legat här hela tiden. Jag har tittat på dig medan du sov. Du måste haft en mardröm."
Gabrielle skakade på huvudet. "Det var ingen mardröm. Du låg ju precis på mig och höll på att kväva mig!"
"Älskling, det gjorde jag inte alls det. Jag har legat här och tittat på dig som jag sa innan. Du är så vacker när du sover. Så söt…så sexig." Xenas röst antog då en lite hesare ton som skrämde Gabrielle något. Varför visste hon inte. Då Xena fick den rösten betydde det alltid att hon ville gosa lite och troligtvis lite mer. Men Gabrielle ville inte. Hon var rädd. Rädd för vad Xena skulle göra mot henne. Gabrielle drog sig då bort från Xena och satte sig upp. Hon slätade ut sina kläder, tog ett djupt andetag och vände sig sedan mot Xena igen.
"Xena, jag vill inte!"
"Vadå vill inte? Klart att du vill!"
Den blonda kvinnan skakade sakta på huvudet. "Nej, jag vill inte just nu."
"Klart att du vill, Gabrielle. Säg inte nej till mig nu!" De sista orden skickade en rysning längst med den yngre kvinnans ryggrad. Hastigt reste hon på sig, klev förbi den plats där lägerelden var tidigare och backade sedan ytterligare ett par små steg.
"Xena, snälla. Låt mig vara! Du skrämmer mig!"
"Skrämmer JAG dig? Du skrämmer mig lite när du inte vill! Säg inte nej till mig!" Krigarprinsessan tog tre lång kliv mot henne och var med precis inpå henne. Hon tog tag i Gabrielles armar, ryckte henne till sig och tryckte deras kroppar mot varandra. Sedan slog hon sina armar runt Gabrielles midja och såg henne djupt i ögonen. Den där konstiga glöden som varit där tidigare var nu borta. Enbart kärlek fanns kvar.
"Jag älskar dig så mycket Gabrielle", viskade hon och log lite blygt. "Snälla älskling, kan jag inte få en kyss? Bara en liten sen ber jag inte om mer. Jag lovar! Jag har längtat så efter att känna dina läppar mot mina. Jag har saknat dig så."
Gabrielle slappnade då av igen. "Du skrämde mig så innan. Gör inte om det, snälla."
"Men kom igen, Gabrielle. Jag vet att du vill." Rösten fick tillbaka sin heshet och de blå ögonen blev mörkblå av begär.
Förvirrad försökte den unga barden dra sig undan, men det var lönlöst. "Nej har jag sagt. Jag är trött och dessutom vill jag INTE!"
Just då hade Gabrielle vaknat med ett ryck. Hennes vilt bultade hjärta hade lugnat sig lite då hon såg Xena som satt som vanligt och ordnande med elden. Med orden "dessutom vill jag INTE" ekandes i hennes huvud hade den unga barden gått ner för att tvätta sig. Medan hon drog trasan längst med hennes armar slog tanken henne. Gabrielle hade försökt tvinga Xena att göra något mot hennes vilja igår. Precis som Xena hade försökt i drömmen. Och precis som Xena i drömmen hade den mindre kvinnan varvat sitt tjat med kärleksord och försökt till tvång. Deras lilla bråk hade nästan slutat med de orden som Gabrielle nu hörde i sitt huvud hela tiden.
Vid alla gudar vad tramsig jag var igår. Det är klart att Xena inte vill om jag försöker tvinga henne. Den blonda kvinnan såg på sitt ansikte i vattnet. Fast hon kunde ju faktiskt varit så snäll och gjort det. Då hade jag ju slutat tjata direkt. Hennes ögonbryn rynkade sig lite och hon blängde lite in i sina egna gröna ögon. Men sedan slätades pannan ut igen och hon suckade. Men hon ska inte göra något hon inte vill eller orkar. Ibland är jag så dum! Vad tänkte jag egentligen? Med det reste Gabrielle på sig. Hon skulle gå och be sin krigare om förlåtelse. Hon skulle lov att aldrig mer tjata så där, försöka att aldrig mer tjata så i alla fall. Gabrielle var så inne i sina egna tankar att hon inte märkte att krigarprinsessa gick mot henne förrän de krockade.
Krigarprinsessan hade suttit och funderat en stund vid lägerelden och kommit fram till att det här lilla grälet aldrig skulle sluta om hon inte gick och pratade med Gabrielle. Den unga barden hade tagit extra lång tid på sig att tvätta sig idag så Xena resonerade att hon var ganska sur eller arg. Hon hade börjat gå bort mot Gabrielle och då samtidigt sett sin vän komma emot henne. Gabrielle som verkade helt uppslukad i sina tankar gick då rakt in i henne trots att Xena hade stannat mer än en meter framför henne.
Den mindre kvinnan kom av sig lite i sina tankar och såg sedan upp mot Xena. Brunetten log mot henne och la sitt huvud på sned.
"Xena, förlåt mig", mumlade hon. "Jag skulle inte försökt tvinga dig igår."
Den längre kvinnan skakade på huvudet. "Älskling, det är ingen fara. Jag skulle bara ha gett dig den där ryggmassagen."
"Så vi är vänner igen?" frågade blondinen lite osäkert.
"Gabrielle, vi är alltid vänner", svarade Xena och kysste lätt hennes panna. "Oroa dig aldrig för det. Kom så går vi och äter frukost. Jag var och fångade fisk med du fortfarande sov. Som en liten förlåtpresent."
Gabrielle log stort och la armen runt hennes midja. "Tack."
Ingen av dem såg den rosaklädda blonda kvinnan och den muskulöse mörke mannen som stod ett par meter bort. Blondinen log stort och suckade lätt. Mannen gjorde en min och himlade med ögonen.
"Tänk vad en liten dröm kan göra ibland", sa kvinnan och såg upp på mannen bredvid. "Åh, jag älskar när min lilla bard är lycklig!"
Mannen skakade på huvudet. "En väldig tur för dig att jag var skyldig en tjänst."
"Äsch, säg inte att du inte tycker om när de är sams igen. Jag såg ditt leende då Xena kysste hennes panna."
"Säger du det till en enda själ så lovar jag att jag ska…"
"Oroa dig inte, brorsan. Din hemlighet är säker hos mig."
Den lättklädda kvinnan såg en sista gång mot paret som gick och småretades lite med varandra som de alltid brukade göra. Hon rynkade sin näsa och log stort innan hon försvann med en handrörelse. Den läderklädde mannen stod kvar en stund, sen nickade han leende och försvann även han.
När det knakar lite i fogarna…
…då är det tur att man kan få lite hjälp från annat håll.
SLUT
